Dokumentären Gråter och stör de andra av Johanna Bernhardson
Johanna Bernhardson började arbeta med film 1996, med scenografin till Sånger från andra våningen. Hon är utbildad scenograf på HDK och har förutom Gråter och stör de andra (2007) skapat dokumentärer som Det svarta fåret, Mina vänner och Dagen lång. Hon har även börjat undervisa och hålla workshops i dokumentärfilm.
Utifrån gamla foton och sjukjournaler berättar johanna bernhardson med Gråter och stör de andra historien om sin farmors syster, Linnea Carlsson, som i ungdomen på 30-talet, blev psykiskt sjuk och togs in på sinnessjukhus där hon lobotomerades. Hon blev inte bättre av vården.
Johanna vill säga att om Linnea inte hade blivit inlåst och kränkt hade hon kanske återhämtat sig och kunnat få ett värdigt liv. Det fanns inga mediciner alls på den tiden. Patienterna fick ligga i badkar i flera dygn för att bli lugna, i bälte, de fick insulin så att de blev helt slöa, de fick en massa elchocker. Och psykoterapin hade inte heller kommit till Sverige. Läkarna på den tiden utförde lobotomi för att de trodde nog att det var den bästa behandlingen och att de hade rätt att experimentera på dessa utsatta människor. Detta tankesätt genomsyrade förmodligen hela samhället. Filmen hävdar inte att det bara var samhällets fel, men att en extremt snäv kvinnonorm, ett religiöst tryck och skam för sexualiteten, i kombination med en ungdomsdepression, gjorde att kvinnor som Linnea blev så dåliga.
Jag var tacksam att upptäcka en konstnärlig dimension i filmen som bryter mot den traditionella sättet att visa dokumentärfilm. Med andra ord, poetiska scener bilden och tystnaden som berättar och ersätter ord och intervju. Johanna försöker dessutom att vara subjektiv och visa med fakta, trotts att det är en personlig och känslig film för henne.
Mansoor Mani Hosseini.
No comments:
Post a Comment