Showing posts with label Angela Fortes Olsson. Show all posts
Showing posts with label Angela Fortes Olsson. Show all posts

Friday, September 3, 2010

Intervju med Ninja Thyberg

1: Hur kom du in på filmskapandets väg?

Jag började läsa Rörlig bild sista året på gymnasiet och blev helt såld. Tidigare har mina största intressen varit dans och foto och den rörliga bilden kändes som en perfekt kombination av dessa två.


2: Är detta din första film?

Jag har gjort små nybörjar-projekt på gymnasiet innan men Egalias Highschool var min första "riktiga" kortfilm med ordentlig utrustning och ett helt filmteam.

3: Vad gav dig idéen eller inspirationen till handlingen av filmen?

Jag tror faktiskt att det var redan när jag som 14-åring läste boken "Egalias döttrar". Ända sedan dess har jag funderat mycket på hur konstruerade den manliga och kvinnliga identiteten är och hur mycket som uppenbaras när man byter roller. Själva storyn är inspirerad av den amerikanska highschool movie-genren och i synnerhet filmen "American Pie".

4:Hur lång tid tog det att göra filmen?

Manuset påbörjades i oktober 2008, inspelningen skedde under fyra dagar i november 2008 och postproduktionen pågick lite utspritt under 6 månader. Första visningen skedde på min skola i till maj 2009.

5: Var du själv delaktig i alla processdelarna? casting, klipp, filmning, manus m.m?

Filmen kom till på min utbildning på Fridhems folkhögskola som ett samarbetsprojekt mellan filmlinjen och teaterlinjen. Skådespelarna från teaterlinjen lottades till olika roller och alltså hade jag ingen del i just castingen. Manuset skrev jag tillsammans med Iris Wenander, som också fotade filmen. Regi, klippning, ljudläggning, grafik samt rollen som producent har jag skött helt själv.

6:Vad tycker du om att fokuset i denna festival ligger i att framhäva kvinnliga filmskapare? bra, dåligt?..skall det behövas en festival för detta?

Asbra såklart med festivalen! Men synd att vi lever i ett patriarkat och synd att det därför behövs en feminsitisk kamp och en feminsitsik filmfestival!

Thursday, September 2, 2010

Intervju med Astrid Askberger

1: Hur kom du in på filmskapandets väg?


Jag hade en granne med en kvinna som heter Agneta Ekman Wingate. Hon hade "Lilla filmskolan" för mej och andra barn i min by, där vi fick gräva i en hög med utklädningskläder och hitta på en story som hon filmade. Efter det fortsatte jag att göra småfilmer på egen hand. När jag slutade gymnasiet tänkte jag att det kunde vara kul att ta ett år på en filmskola innan jag utbildade mej till något seriöst. På grund av en serie lyckliga slumpar och hårt arbete så har det rullat på och det verkar som om jag fortfarande gör film 10 år senare....

2: Är detta din första film?

"Så funkar det!" är min andra film (beroende på hur man räknar. Alltså: min andra film gjord på filmskola).
"Kärlek är bäst på bio" är min tredje.

3: Vad gav dig idéen eller inspirationen till handlingen av filmen?
Så funkar det! blev till för att vi hade gjort en film om tre olika tjejer och deras livsval för en kvinnojour och de undrade om vi kunde göra en om tre killar också för att använda som diskutionsfilm för unga.

Kärlek är bäst på bio kom till för att jag och min medregissör Johanna Högman hade gjort Så funkar det! och pratade och pratade om kärlek och ville göra något mer på temat.

4:Hur lång tid tog det att göra filmen?
Så funkar det!: ca 8 månader?

Kärlek är bäst på bio: ca 2,5 år med finansieringsprocess?

5: Var du själv delaktig i alla processdelarna? casting, klipp, filmning, manus m.m?
Så funkar det!: Jag och Johanna Högman (medregissör) var delaktiga i alla delar men i delar av produktionen fick vi hjälp av en fin klippare och en duktig fotograf.

Kärlek är bäst på bio: Jag och Johanna Högman (medregissör) var delaktiga i alla delar men hade producenter, klippare och fotograf som gjorde ett mycket bra jobb.

6:Vad tycker du om att fokuset i denna festival ligger i att framhäva kvinnliga filmskapare? bra, dåligt?..skall det behövas en festival för detta?
Jag tycker att det känns spännande. Jag var på dorisfilms och wifts filmvisning på teater UNO då de visade filmer av kvinnor under en hel kväll och blev väldigt peppad av detta. Det bästa hade förstås varit om en sån här festival inte hade behövts, men jag tycker att det behövs i nuläget.