Sista rycket!

Man kan känna kakdoften ända hit, dekoren är snart färdigknåpad, popcornstrutarna rullade. Kom festival!

Intervju - Elinor Ahlqvist

Elinor Ahlqvist. Foto: Privat

To love and be loved handlar om Whoopi och Deolinda, två hbtq-aktivister i Namibia, deras liv, aktivism och kampen för mänskliga rättigheter.

Det var under en kurs på Färnebo folkhögskola för två år sedan som Elinor Ahlqvist och fem andra klasskamrater reste ned till Namibia och Sydafrika för att träffa hbtq-aktivister som filmen blev till. Från början hade de ingen klar bild av vad filmen skulle vara, men gruppen hade med sig en filmkamera och intervjuade och filmade de människor de träffade.
–  Tanken är väl att visa hur hbtq-kampen kan se ut i Namibia, eller hur den ser ut någon annan stans än i Sverige,  säger Elinor Ahlqvist.

Hur ser den ut?
– Det filmen visar är två personers bild av sina verkligheter, men jag är ingen expert på hur det ser ut. Det kan vara jävligt svårt att leva som flata eller hbtq-person i Namibia. Men tanken är att filmen ska vara hoppfull.  Det är jäkligt många som kämpar och det går framåt, säger Elinor Ahlqvist.
Att det blev just film som media var mest en slump.
– Ja, jag mest halkade in i det. Jag är obekväm med att filma egentligen. Det är svårt att sätta gränser för integriteten med kameran, säger Elinor Ahlqvist, som istället var arbetade mer med att redigera filmen i efterhand.
– Vi ville göra någonting med den här resan och få ut någon slags information om hur det ser ut för hbtq-personer i Namibia, säger Elinor Ahlqvist.

Intervju - Celie Costanza Eklund

Celie Costanza Eklund

My name is Leila Khaled är ett porträtt av den palestinska aktivisten Leila Khaled. Under 1970 var hon en av flygplanskaparna från Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP.  Filmskaparna Morris Rundberg och Celie Costanza Eklund reste runt på västbanken under ett halvår för att dokumentera och fick möjligheten att träffa henne i Jordanien där hon nu lever som flykting.
– Filmen är ett personporträtt av henne och hennes politiska engagemang, både för kvinnofrågor och för palestina, säger Celie Costanza Eklund. Hon har alltid varit en förebild och inspirationskälla för mig och hon satte Palestinafrågan på kartan genom flygplanskapningarna, fortsätter Celie Costanza Eklund.

Huvudsyftet med filmen var att lyfta fram Leila Khaled igen och nyansera bilden av henne. Bland yngre människor är hon ganska okänd och äldre känner främst till henne som flygplanskapare.
– För oss är hon en Che Guevara, säger Celie Costanza Eklund. Vi valde att låta henne prata ganska fritt, och hon pratade väldigt mycket om dagens politiska situation och om fredsrörelsen.

Celie Costanza Eklunds filmintresse väcktes på gymnasiet genom en bra filmlärare som lät elverna prova på alla olika moment och ta plats. Nu arbetar hon med många olika uttrycksformer, som student på Malmö Konsthögskola. Filmen har en speciell plats.
– I film kan man väva ihop alla sinnen på något sätt. Om man arbetar med politisk konst som jag gör så blir film väldigt optimalt. Det är ett medium som är folkligt och lättare att ta till sig för alla. Men sen är ju filmandet ganska nytt för mig, säger Celie Costanza Eklund.

Just nu håller hon och den andra filmaren, Morris Rundberg, på att redigera mer av det material som samlades in under resan till Palestina.
– Filmen om Leila Khaled var första delen. Nu håller vi på med en dokumentär om Västbanken.

Intervju - Clara Olausson

Besök hos läkare, psykolog och poliser. Ett och ett halvt år efter våldtäkten började processen. En dokumentär av och om Clara Olausson.

– Filmen handlar om mig och tiden efter att jag blivit våldtagen och gjorde en polisanmälan och den så kallade processen som började efteråt, säger Clara Olausson.  Det var först efter ett och ett halvt år efter det att våldtäkten hände som Clara Olausson beslutade sig för att gå till polisen och göra en anmälan. Då hade hon flyttat till Stockholm för att gå i dokumentärfilmsklassen på Birkagårdens folkhögskola.


Den film Clara Olausson skulle göra där skulle handla om något helt annat, men Clara Olausson tänkte att hon lika gärna kunde filma sin kontakt med myndigheterna när hon anmälde våldtäkten.  Då var tanken att filmen skulle vara någonting för henne själv, men istället blev hela klassen inblandad. Något som Clara Olausson tyckte var skönt.
– Varför ska bara jag gå igenom detta? Jag ville visa vilket helvete det faktiskt var, säger Clara Olausson.  Själva filmandet blev också ett sätt att lära känna den nya staden.
– Kameran var väldigt bra, för jag lärde känna folk på stan när jag filmade.
 
Filmen Processen spelades in under 2008, och även om Clara Olausson känner sig klar med själva våldtäkten så är det saker i efterspelet som fortfarande behöver bearbetas.
– Det var jobbigt att gå till polisen som skällde ut mig flera gånger. Jag litar inte på polisen nu heller så på ett sätt finns det saker kvar att bearbeta, men själva våldtäkten just är färdig, säger Sara Olausson.

Intervju med Astrid Askberger

1: Hur kom du in på filmskapandets väg?

Jag hade en granne med en kvinna som heter Agneta Ekman Wingate. Hon hade "Lilla filmskolan" för mej och andra barn i min by, där vi fick gräva i en hög med utklädningskläder och hitta på en story som hon filmade. Efter det fortsatte jag att göra småfilmer på egen hand. När jag slutade gymnasiet tänkte jag att det kunde vara kul att ta ett år på en filmskola innan jag utbildade mej till något seriöst. På grund av en serie lyckliga slumpar och hårt arbete så har det rullat på och det verkar som om jag fortfarande gör film 10 år senare....

2: Är detta din första film?

"Så funkar det!" är min andra film (beroende på hur man räknar. Alltså: min andra film gjord på filmskola).

"Kärlek är bäst på bio" är min tredje.

3: Vad gav dig idéen eller inspirationen till handlingen av filmen?

Så funkar det! blev till för att vi hade gjort en film om tre olika tjejer och deras livsval för en kvinnojour och de undrade om vi kunde göra en om tre killar också för att använda som diskutionsfilm för unga.

Kärlek är bäst på bio kom till för att jag och min medregissör Johanna Högman hade gjort Så funkar det! och pratade och pratade om kärlek och ville göra något mer på temat.

4:Hur lång tid tog det att göra filmen?

Så funkar det!: ca 8 månader?

Kärlek är bäst på bio: ca 2,5 år med finansieringsprocess?

5: Var du själv delaktig i alla processdelarna? casting, klipp, filmning, manus m.m?

Så funkar det!: Jag och Johanna Högman (medregissör) var delaktiga i alla delar men i delar av produktionen fick vi hjälp av en fin klippare och en duktig fotograf.

Kärlek är bäst på bio: Jag och Johanna Högman (medregissör) var delaktiga i alla delar men hade producenter, klippare och fotograf som gjorde ett mycket bra jobb.

6:Vad tycker du om att fokuset i denna festival ligger i att framhäva kvinnliga filmskapare? bra, dåligt?..skall det behövas en festival för detta?

Jag tycker att det känns spännande. Jag var på dorisfilms och wifts filmvisning på teater UNO då de visade filmer av kvinnor under en hel kväll och blev väldigt peppad av detta. Det bästa hade förstås varit om en sån här festival inte hade behövts, men jag tycker att det behövs i nuläget.

Angåenge tillgängligheten

Festivalområdet kretsar kring Järntorget och Masthuggstorget i Göteborg. Det är gångavstånd mellan dessa platser. Se västtrafik för mer information om kollektivtrafikens tidtabeller och tillgänglighet.

På en del visningar finns det hörselslingor, men vi kommer tyvärr inte kunna erbjuda teckentolk. 

Om någon behöver syntolkning eller har andra frågor angåend tillgänglihet skicka ett mail till: effekttillganglighet@gmail.com eller ring Sandra 0706-013 033

Vi säger bara: var där!

Bästa besökare,

nu spräcker snart Göteborg Feminist Film Festival alla föreställningar som våra näthinnor utsätts för. Imorgon fredag den 3 september invigs festivalen som driver filmen framåt. Vi vill föra fram samarbete och medskapande istället för undervisning och finkulturdyrkan.

Festivalen arrangeras av Det feministiska filmnätverket Effekt och drivs av omkring 70 volontärer. Tillsammans har vi skapat ett utrymme för film som agerar, argumenterar, analyserar, paralyserar och kanaliserar allt du aldrig annars får se i de stora sammanhangen. Men vi är stora och vi är här för att förändra. Inte långsamt, utan nu och direkt!

För första gången någonsin arrangeras Göteborg Feminist Film Festival. Vi orkar inte stå bredvid och vänta, istället öppnar vi festivalen med den festiligaste filmfestivalstämning. Låt dig mötas av popcorn, vacker dekor och människor som driver kampen för förändring vidare. Vi ger en kväll fylld av komik, musik, samtal, poesi och hiphop. Klockan 17:00 öppnas portarna till Folkets Hus, Olof Palmes Plats 3, Göteborg.

MORRSKEN - Sveriges grymmaste VJ

Morrsken

Dansgolvet är den viktigaste platsen av all. Den sekulariserade världens tempel. Det är med den tanken Linnea Forslund som under namnet Morrsken levererar kontrastrik, bullrig och abstrakt grafik till dansgolv landet runt för att ge dem den magi de behöver och förtjänar.

Hon är klassiskt skolad animatör såväl som datagrafiker, med en onormal böjelse för att röra sig till musik, så kallad dans. Att det för några år sedan ledde till VJing är bara naturligt. Mot dansgolven, med projektion i blick!

Hon har en lång, imponerande meritlista och hon har spelat över hela Sverige med artister som Joel Mull, Håkan Lidbo, La Fleur, Dudmood, Goto80, Stu och många andra. 

Spana in hennes videos här!

Känn dig inspirerad och ta chansen att ha en workshop med sveriges grymmaste VJ!

VJ Workshop

Plats: Datasal, ABF, Järntorget

Tid: 12:00 - 16:00

Dag: Lördag 4 september

Tal: Svenska

Text: -

MISS I PROGRAMMET

Till de två filmerna "Så funkar det!" och "Kärlek är bäst på bio" står det i programmet bara Astrid Askberger som regissör men Johanna Högman är även medregissör vill vi tydliggöra. Vi ber så mycket om ursäkt för den missen.

ORKA VÄNTA - Panelsamtal

Panelsamtal Fredag 3/9 på Pustervik

Direkt efter invigningen av Göteborg Feminist Film Festival öppnas ett panelsamtal för debatt, utbyte av idéer och erfarenhet. I panelsamtalet kommer filmtittaren, organisationer, filmkollektiv, fristående filmare och feminister som jobbar för en förändrad filmbransch äntligen mötas för ett samtal. Exempel på gäster är Ladybug, WIFT, Doris film, Feminist Activist Video Network, Det feministiska filmnätverket Effekt mfl. Fokus ligger på arbetsmetoder, agendor, samarbeten och nästa steg in i en förändrad framtid för filmen. Istället för att sitta och vänta på cash från SFI så gör vi gemensam sak för att ändra på könsnormerna en gång för alla. Efter debatten blir det dans med mötesplats Hip-hop från Kvinnofolkhögskolan som avslutar kvällen.

Välkommen till Pustervik, stora scenen, 19:30-22:00!

INTERVJU - Hanna Dahlström

Ur filmen: Nya gröna vågen?

Varför ville du göra en film om miljöfrågor?

För ett år sedan förvandlades det stadsbarn som endast varit i kontakt med hallonbuskar och körsbärsträd i trädgården till en naiv smyghippie som drömmer om en fin kåk på landet med stort grönsaksland. Där jag skulle kunna odla min egen mat som inte transporterats över halva jordklotet och som dessutom inte besprutats till döds.  Denna påtagliga mainstreamfälla gav oss inspirationen att visa ett alternativt sätt att leva. Att ta kontrollen över sin egen mat genom att odla den själv, både i stadsmiljö och på landsbygden. Vi ville visa upp människor som inte tillhör den del av dagens samhälle där en knappt reflekterar över vart den mat vi äter kommer ifrån.

Vad vill du väcka i åskåderns tankar?

Jag vill öppna allmänhetens ögon och få människor att se vad som finns att göra för att hitta en ekologiskt hållbar livsstil. Att börja ifrågasätta strukturer som finns i dagens samhälle som gör att det är svårt att vara miljövänlig. Jag får ibland känslan av att konsumtionen är den nya religionen i vårt annars så sekulariserade samhälle; vi ska shoppa oss lyckliga, konsumera oss ur ekonomiska kriser och i många fall identifiera oss själva med allt det materiella vi äger. Min dröm är att få folk att ifrågasätta hela kapitalismen och dagens konsumtionssamhälle. Vilket i mina ögon är roten till det onda i klimatkrisen.

BLOCK 2

Plats: Saltö, Folkets Hus, Olof Palmes Plats

Tid: 10:00 - 12:00

Dag: Lördag 4 september

Tal: Svenska

Text: -

GRÄNSVÄRLD - En film om graffiti

I en värld full av patriarkala hierarkier är det inte lätt att finna litteratur eller filmer som skiljer sig från den snäva genre utmärker sig idag .  På European Social Forum möttes filmskaparna Kristina Johansson och Mio Lee Rapp just av denna insikt. ”Hittar inga grafftjejer i telefonkatalogen” var svaret de möttes av när de konfronterade en av filmskaparna. Provokation blev till inspiration och filmen Gränsvärld började ta form.

Med filmen vill de inspirera och väcka en diskussion. Visa att det är möjligt att öppna upp denna värld till flera. Att graffiti och hiphop inte behöver gå hand i hand. Att det finns en plats för mångfald av uttryck i det offentliga rummet.

BLOCK 2

Plats: Saltö, Folkets Hus, Olof Palmes Plats

Tid: 10:00 - 12:00

Dag: Lördag 4 september

Tal: Svenska

Text: -

INTERVJU - Annika Ivarsson

Annika Ivarsson

Vad handlar din film Världens sämsta hästtjej om?

Filmen handlar om mig själv och min mamma och vårt förhållande till hästar. Hur det var för mig att älska hästar, ha en hel flock med hästar hos mormor och morfar men sen ändå inte kunna rida. Man kan se det som en skröna över hur tragikomiskt livet är.

Varför gjorde du den?

Från början gjorde jag Världens sämsta hästtjej för att jag ville göra en film om hästtjejer, jag tycker det finns för lite filmer om dem överlag. Jag gjorde en film där jag gjorde animerade intervjuer med olika hästtjejer, en av dem var min mamma, och så hade jag med min egen historia som en ramberättlese, men jag blev inte nöjd med filmen av flera skäl. Dels blev den ganska ointressant eftersom den försökte vara allmängiltig och dels så tyckte jag att animationerna blev rätt fula. Efter ungefär ett halvår kände jag att jag ville göra om filmen, men istället för att göra en film om hästtjejer i allmänhet så ville jag göra den personlig och handla om mitt sätt att vara hästtjej och om hur min mamma önskade sig en häst men fick en hel ridskola till slut. 

Vilka vill du ska se din film?

Jag vill gärna att alla ska se den. Men antagligen har de som kan känna igen sig på ett eller annat vis mest utbyte av den.

Text: Emilie Roslund

BLOCK 8

Plats: Saltö, Folkets Hus, Olof Palmes Plats

Tid: 10:00 - 12:00

Dag: Lördag 4 september

Tal: Svenska

Text: Engelska